-

Helgen är här och jag säger bara 3 ord:
Glögg, pepparkakor & skumtomtar.

Med dessa tre attiraljer ska jag nu kliva mot helgens första kväll, vilket lär uppskattas.

Hej hallå, Nedstämd is back.

Som de flesta säkert har förstått har jag pga vissa personliga skäl gått och blivit smått kär, eller beroende, av WoW.
Fan, Fan, Fan.. Men denna gången vet jag i allafall vad jag tänker göra med mitt liv istället för att bara sitta insnöad tillsammans med datorn, Kaffet & bullarna..
För övrigt sitter jag nu med just dessa tre saker nära till hands och mår utomordentligt gott just nu. Med glada småraska steg gick jag hem med vetskapen om att jag faktiskt har sovmorgon till 12.10 då vi har bad, och sedan slutar vi för veckan.

Ja, så tiden har gått fort, nu är det snart tre veckor kvar tills jullovet och inte alls långt kvar till diverse vinteraktiviteter så som skoter, backen & åka pulka bakom huset med systrarna bus.

Vi har just nu, som ni säkert märkt om ni läst mina skolkamraters bloggar (om de nu skriver om sådant), väldigt mycket i skolan just nu. inom loppet av 1-2 veckor ska vi ha minst 4 arbeten klara och gjorda. Inte de minsta heller.

Föresten så pratade jag med Elisabeth idag, om "Pia's" prov som hon så vackert gav hela klassen G på. Man kan undra hur hon tänker, och detta måste jag säga att Elisabeth höll med om. Sånt förakt hade hon visst så det hade varit bäst att anmäla händelsen till rektorn och låta henne ta det vidare.

Nog för att jag, och fler med mig blev besvikna men det är nog här den sanna Mattias träder fram och försöker komma med förslag. Ja, man skulle nog kunna teckna det som en förvirrad pojke med två stycken personer på varsin sida av axlarna.
Ska man gå till rektorn och få svar på tal? Eller..
Skita i det och hoppas på det bästa, gällande betygen?

Delade känslor och tankar kring detta må jag säga inte är ovanligt, gällande mig.
Ska jag? Ska jag inte?
Ångesten vad andra ska tycka och tänka, men samtidigt har man blivit skolad att man ska stå upp för sig själv och vara den sanna personen istället för att försöka vara någon man inte är.

Nej, nu tog kaffet slut och detsamma med inlägget.

Krya på dig Jimmy_vattenkoppspojken_92

Det är just vad jag fått på precis allting denna termin, förutom kaffeprovet där ett VG utdelades, vilket bådar mycket gott och bara är till ren fördel då jag verkligen inte tänker trappa ner på tempot jag lyckats få upp. Skolan är viktig nu sista året och det är bäst att ta vara på den på bästa möjliga sätt. Rubbin' it in ;)
men...

Margareta aka Pia, har något slags hjärnsläpp och tyckte att mitt 4-sidiga provpapper inte räckte till iallafall ett VG så nu sitter jag där med mina alla fina mvg och ett g+.. Det där g'et kommer förmodligen lägga sig på minnet iallafall nu medans skolan är aktuell.

De flesta tänker väl "men fan, g är ju ett godkänt" men jag tänker inte så, i den såkallade "värld" jag lever i så existerar dem inte. Det känns bara så fel.

För övrigt har vi kockduellen imorgon och denna gång är det finalen som utspelar sig i metodköket vid Hotell & Restaurang, tisdag den 18 november.
Råvarorna blev ett, om man får kalla det, ett katastrofalt försök till en bra rätt utan råvaror och tid. Inte så speciellt lyckat alltså. Men nog ska det bli någonting på tallriken imorgon klockan halv 12, bara det i sig är ju helt fantastisk då vi för 30 minuter sedan tänkte lämna walk over.

Vet inte om det är min grej det där, tävla.
Det är någonting jag alltid hyst agg mot, ung som "äldre".
Att stå där, med svettiga händer och ett hjärta som bokstavligt talat trycker mot revbenen i hopp om att få hoppa ut ur bröstkorgen OM den pumpar lite hårdare, hårdare, hårdare!
Efteråt känns allting bra och känslan att "det här skulle jag kunna göra igen" försvinner lika fort som den kom då man nästa gång kommer fram till vad-det-nu-är man pysslar med.

Med det sagt tar jag nu min kaffekopp som står i köket och doftar ljuvligt för att avjnuta lite wowlir, peace!

Hej,
Till att börja med måste jag försöka be om förlåtelse gällande min uppriktigt sagt urkassa uppdatering. Men det har varit riktigt mycket i skolan med nationella och allmänt slöande hos Mr Larsson.
Som ett försök till att ge tillbaka ska jag med glädje inom de närmsta dagarna ta emot förfrågningar och förhoppningvis kunna svara / hjälpa till med.. Just bloggar, bloggen och bloggning i allmänhet.

Helgen avnjuts i det vintervackra Boden i min ensamhet då min bror tar bussen hem om en stund.
Just nu pendlar jag mellan mitt kök och "vardagsrum" då jag försöker att få ihop en pastarätt med blåmögelostsås samtidigt som bloggningen pågår.

Konstigt det där, att när det blir helg och man verkligen försöker slappna av så hittar man saker som man inte hunnit se i sin annars så hektiska vardag. Kanske ett dåligt exempel eftersom jag inte direkt är en väldigt aktiv 18- åring.. Men ni fattar nog.

5 minuter senare...

Så, nu är man på banan igen, snart mat & ett avsnitt av den kritiker-rosade kriminalserien Höök. Underbart bra måste jag säga. Svt har gjort det igen!
Lite efter som vanligt då det är sista avsnitten på säsong 2 jag ser. :)

Så var det dags igen, bloggen låg här på startsidan och som vanligt kändes det dumt att inte skriva någonting. Även fast jag många gånger ignorerar det och fortsätter till - vad jag nu skulle göra då, sidan.

Ja, och så kom dagen som är kanske den mest ångestladdade skoldagen denna hösttermin. Barn & Fritid, tillsammans med Hotell & Restaurang ska såklart ha nationella prov i Svenska B.
Tillsammans ska alltså dessa två klasser samsas i en skrivsal på x antal kvm i circus 3 timmar för att skriva en essä, argumenterande text, ett brev osv.. Alltså någonting jag borde se fram emot. Jag är nämligen en självutnämnd skrivare, om jag nu får uttrycka mig på det viset. Jag är alltså inte en sådan person som gillar att stå framför en hop för att snacka en massa skit om något man egentligen inte brinner för, typ talet som hör till nationella provet.

Och ja, det borde gå fint detta, jag känner att det inte lär vara världens lättaste men inte heller den svåraste "uppgiften" vi fått.
Dessutom är det vi får efteråt så otroligt mycket bättre, nämligen två hål i veckan. Eller ja, inte jag då som precis börjat läsa Matte B tillsammans med min kompanjon Sebbe.

Nog om det, Hanna tyckte tydligen verkligen om att bli utmanad, för nu har hon utmanat mig tillbaka med en nästan identisk utmaning som jag själv nyss dragit ut över cyberspace. Därför har jag valt att bara lägga till 2 punkter då det är _7_ denna gång och inte 5, men eftersom ni vet de andra 5... Ja, ni förstår principen.

6. Jag var en obotlig tjejtjusare i mina yngre dagar, dock trappats ner på den fronten.. tyvärr?
7. Äggröra, det är nog den mest underbara frukost, lunch, middagsrätten som finns.. Om den fattige studenten får prata för sig själv.

Efter en händelsefattig dag med förberedelse inför nationella prov samt betygsnack med NK majen sitter jag nu här bänkad framför datorn med, gissa vad, bredvid mig.

Lina sa något till mig idag vilket skrämde mig lite.
-Hörru Matte, erkänn att du är lite addicted till bloggen nu.

Denna fråga, eller snarare påstående måste jag ärligt säga oroar mig till den yttersta grad.
Jag försökte säga den vanliga frasen "nej" men orden kom inte fram, jag hörde mig själv istället fnissa på ett obotligt fånigt sätt medans jag försökte vända ryggen till.

Är det sant, har jag gått och blivit bloggaddicted, ett inlägg var dag, snart två och till slut sitter jag där tillsammans med den 47 åriga bloggmamman och skriver minst 7 inlägg varje dag, bara för att jag verkligen inte har något annat bättre för mig. Shit.

Måste dock erkänna att livet blir ofta mycket lättare, eller iallafall lite mindre tungt, om man har någonting att pyssla med.
Detta har från början varit en fotboll för min del. Fast det var snarare någonting man gjorde för att verka cool, tuff eller något liknande. Tillflykten nu under hösten 2008 har varit bloggen, datorn och faktiskt Vuollerim.
Man brukar säga "Borta bra men hemma bäst". Det stämmer klockrent in på mig. Större städer i all ära men det är något som gör än varm hela vägen in till hjärtat när alla man möter hälsar, som om man vore en familjemedlem.

I mina senare dagar har jag dock äntligen förstått att det inte gör sig bättre att försöka vara något man inte är. Folk som försöker försvara sig som t ex den berömda bloggerskan "Kissie" gör saken bara värre för sig själv och så att allt går åt pipan i slutändan.

Jag är ingen skribent, krönikör eller någon självutnämnd elitist. Men jag kan lugnt säga att bloggen kommer finnas kvar, visserligen på obestämd tid men jag försöker att se det som en utmaning mer än "något-jag-måste-göra" syssla.

Nu bär det av kan jag lova. Spänn fast säkerhetsbältena & håll noga utkik.
Because it's gonna be a bumpy ride.

Föresten, eftersom jag fick otroligt bra feedback på min idé om bloggdesign- ändringar när det gäller högtider och dylikt, tar jag gärna emot förslag till vad ni vill se i framtiden.. Men jag kan säga så mycket att jag har många ideér som flyter runt i huvudet.

Ja, ingen har väl kunnat missa det faktum att USA nu har en mörkhyad president vid namn Barack Obama.
Det blev ett lyckligt slut på racet mellan Mcain & Obama kan man väl säga. Om du fråga mig iallafall.


---

Idag hade vi gruppbyte angående köket och hippsvipps fann man oss från varmköket i serveringskläder.
efter en snabb koll i bokningshäftet där antalet 72 lyste upp hela sidan kom den "där igen. Magsmärtan, som växte för var sekund, men vafan det fanns ingen anledning till att deppa ihop och just idag handlade allting om att hjälpa varandra.
Cirka 20 gäster var hade vi tillslut och allting fungerade perfekt.

Man ska då ha i baktanke att både Emmelie & Rasmus serverade med 38-39 graders feber samt att jag har körtelfeber fortfarande. Lina var den enda heltaggade och hon hjälpte oss styra upp allting. Happy day.

Så nu sitter man här igen, som den loosern man är framför datorn, med kaffet i hand och "Nytt inlägg" knappen framför sig, herregud.. Trodde aldrig jag skulle säga det men det börjar nästan bli lite av en addiction att skriva ner sina tankar och händelser från dagen som gått.

Läste dock nyss en 47- årig kvinnas blogg där hon nämnde att hon skrev 7 inlägg i snitt om dagen, detta är helt ofattbart och helt utanför mina gränser. Kan bara ta av mig hatten och buga. Dock kanske det kan bli lite väl mycket, tror knappast att läsarna man har sitter och lusläser alla inlägg, även fast man alltid kan hoppas.

٩(●̮̮̃•̃)۶ B.Obama ٩(●̮̮̃•̃)۶

Tack och hej, Obamagrej!
/Mattias

Ja, jag är på vidskepligt humör och tänkte att det inte kunde skada att gå med i tävlingen...
Tryck så jag nu får skiten också :) ->> HÄRHÄRHÄRHÄR << -

Ja, så kände jag idag när vi mer eller mindre blev tvingade till LTU, aka Luleå Tekniska Universitet.
Det visade sig att det var närmare en tredjedel av våran klass som knökade in oss klockan 09.15 i tre abonnerade bussar.
Behöver jag säga att det saknas motivation i min klass? Eller är det något jag totalt missat. Vem vet.

Ja, så bar det av mot något som jag skulle få veta senare vara en mycket givande dag med 45 minuters matköande och en förälsning om ett datorspel vid namn "Magicka". Typ.
Eh, not.. Nej måste nog säga att ni som vågade stanna hemma från skolan idag, gjorde ett bra val.

Efter några minuters uppehåll fick jag reda på att mina "gamla" vänner från Jokkmokk hade anlänt. Vid exakt samma tillfälle kände sig resten av min klass för att rent utav skolka bort resten av dagen genom att fara hem med första bästa buss.
Men tålig som jag är stannade jag kvar och fick då hälsa på gamla kamrater samt fick sällskap av flertalet tills dagen led mot sitt slut, runt 14.30 närmare bestämt.

Universitet i all ära men för mig känns det alternativet rätt långt bort. Dock måste jag säga att man blev lite sugen då man såg alla ungdomar sittande i skinfåtöljer med kaffet, samtidigt som de pluggade med hjälp av sin bärbara dator.

Jag och Jocke kände oss utomordentligt inspirerade så vi gick och köpte oss varsin kaffe och det fick sluta dagen samt detta inlägg.

Tack och hej, universitetsgrej
/Mattias

Föresten, de dagar jag inte skriver har det en tendens att droppa i läsarantal - bloggkoll, prenumeration? Tacksam för svar.

Känner du igen dig?
stressen börjar krypa sig nära inpå en under söndagskvällen och ju mer man tänker på allt man inte gjort som man verkligen hade behövt, blir den där klumpen i magen bara större och större.

Själv vaknade jag med ett ryck imorse och insåg att jag hade minst två timmars intensivt pluggande innan våran sovmorgon är över och Servering C lektionen kör igång med dunder och brak efter ett lov, med prov. Fy.
Trevade mig utomordentligt tarftligt runt tills jag hittade pappren på nattduksbordet.
Läste första frågan, andra och skummade igenom resten på någon minut. Vilken lycka, skiten var enkel, detta kunde en morgontrött Mattias konstatera, alltså måste det verkligen vara enkelt.

Så nu sitter jag här och njuter av mitt kaffe och firar lite sådär för mig själv.
Kaffe ja, det är precis det provet handlar om...
Olika kaffesorterna är Liberica, Robusta & Arabica... osv

Ja, eftersom jag endast varit vaken i någon timme tar inlägget slut här för nu.

xoxo
/Mattias

Såja, nu sitter man här igen för sista dagen på lovet med kaffet i hand. Man skulle kunna tro att fingrarna glöder då det snart är skola och både nationella-prov samt prov i dittan & dattan. Men nej mormor där tar du fel.
Tråkigt nog har jag någon konstig gen som får mig att på ett mycket zombieaktigt sätt skita i alla studier även fast jag vet att det tar maximum 1 timma per dag. Vilket inte alls är mycket med tanke på att det har blivit betydligt mer datorsittande.

Idag, söndag bär det av mot Boden igen, men denna gången utan bmwn. :'(
Kände att den kunde få vila upp sig i garaget och få andas frisk Vuollerimluft istället för att stå allt för nära skolan och chanserna till vandalism.
Dock måste det vara något speciellt med bilar i Boden, har nämligen aldrig sett en trasig eller misskött bil. Har heller inte sett någon vandaliserad. Alltså är det något heligt med dessa skrothöger på fyra hjul.
Sen är det väl jag som är lite misstänksam som vanligt, som jag är mot det mesta som jag nämnde i det förra inlägget.

Igår, Allhelgona avslutade vi "helgen" med en riktig klassiker. The Shining, från 1980 med jack nicholson i spettsen.
Kanonrulle som var mest underhållande då det verkligen var sjukt bra spelat av samtliga skådespelare.
5 av 5 toasters.

Snart bär det av mot Boden då mor min ska köpa sängar på Mio innan de hinner stänga.

Haregött
/Mattias

Hej.

tänkte berätta för er om den kusliga natten vi hade igår. Eller föresten, det var den inte.
Tyvärr är vi sämst på att komma i stämning och göra saker när andra vill. Nej, det ska vara på eget behag annars funkar det inte. Tydligen.

Vi satt mitt uppe i en hetsig pcw då det plötsligt hörs hohoanden och buhhanden. Inne i spelet som jag var tänkte jag fort som attan, "folk mörka". När jag sedan nöp mig själv i armen och kom tillbaka till verkligheten visade sig att vi skulle få besök av två riktigt hemska spöken.
De två spökena traskade ljudlöst in i rummet, efter en stund mumlade de något, sedan blev det tyst. Efter ca 20 minuter upptäckte jag att våra spökvänner hade dragit.
Ja, datorspelens värld är en mycket hemsk plats där små pojkar slukas med hull och hår.

Föresten, vad är det för något ljushuvud som kom på att man skulle ge småbarnen godis när de kommer och plingar på.
Särkskillt när man vet att busungarna inte bara äter upp vårat godis som hade passat så bra till en bra film, utan och då de busfröna har ryckt upp alla pinnar som markerade var markvärmsläggarna skulle gräva. Nej, ett straff skulle de ha istället. :(

Läste just min vän Robins blogg och de senaste dagarna har jag märkt att jag faktiskt missat en del i Boden då jag istället valde att vara hemma i min kalla by istället. Men då tänkte jag lite till och kom fram till att jag inte gjort direkt mycket med mina vänner från Boden, och jag har bott där i snart 2½ år. Ajsing.
Kanske har det med att jag kanske är lite väl fin i kanten då det gäller ordning & reda, det vet jag.
Eller så är det helt enkelt mitt ego som känner sig tryggare hemma i Vuollerim där varm mat och en stor familj väntar var och varannan helg.

Ändring på detta måste det bli, så jag tar emot inbjudningar och kommer med glädje acceptera de flesta...
Dock får dessa inte involvera min lägenhet eller bil. Nej, att jag har kommit så långt som jag har räcker för nu. Resten är bara mitt. mitt. mitt. mitt.

Med dessa ord avslutar jag dagens bloggande från ett kolsvart, kusligt Vuollerim.
Jag vet var du bor

/Mattias